Fortsättningen

http://rammos.wordpress.com

Beautiful

Mitt pågående projekt att försöka se det vackra med livet går framåt. Idag har jag, med hjälp av mamms, handlat mängder av underkläder, ett par klänningar och två par byxor. Allt för att göra vardagen lite vackrare. Egentligen var det inte ytligheter jag tänkte på när det gällde det vackra med livet, men det är ju också en del av skönheten. Jag tänkte mer på små saker, som en vacker tavla, en vårblomma eller ett rådjur.

och jag skall göra livet vackert

Papps plötsliga infall att ta en ledig dag från jobbet gjorde mig först lite upprörd och besviken, eftersom jag sett fram emot en dag på stan med mamms. Min motvilja till trots lyckades jag bli på bättre humör och följde med papps på en tur. Vi gick på konstmuseet i Göteborg. Det kändes som att komma in i en annan värld! Inte visste jag att det kunde vara så fantastiskt att titta på konst, både modern och lite äldre. Jag höll modet uppe, även om papps hostade så att det ekade, hans mobil ringde på högsta nivå och han rörde statyerna. Redan när vi tittade på de övre planen var jag totalt hänförd av all konst. När vi sedan kom in i den feministiska delen (som papps inte uppskattade, som den konservativa gubbe han är) tittade jag med stora ögon och försökte insupa allting så gott det gick. Det var underbart!

I väntan på bekännelse

I helgen skall jag bekänna min trosuppfattning. Jag är ateist. Kanske blir jag hemlös, slagen eller satt i terapi, men det är det värt. Jag vill vara mig själv och vara ärlig. Det är blandade känslor som virvlar runt i min kropp. Å ena sidan skakar jag av nervositet, å andra sidan är jag lugn som en filbunke. Det skall bli skönt att äntligen "komma ut". Låt det bära eller brista.

Girlylicious

Hanna och jag hade en "girlylicious" (jag skrattar rått åt tv3.s patetiska försök att locka tittare) kväll igår, då vi lagade intressant mat, tittade på teve och pratade och pratade och pratade. Jag tror att det var precis vad jag behövde.

Lycka

Att gå hem i mörker tillsammans med sin bästa vän, trött efter ett långt träningspass och sjungandes på Vi kommer att dö samtidigt - det är lycka det.

PELLE CARLBERG

Jag är totalt nerkärad i hans musik. Lyssna här

Mopedhysteri

En granne, som för många år sedan var min bäste och ende vän, har nu fått en moped. Jag har fruktat den här dagen ett bra tag och det med all rätt. "TUUUT! Wrooom!" låter det, ofta i flera stämmor eftersom även hans vänner har fått sina leksaker. Mamms skriker "Men nu får ni allt ta och lägga av!", men vad hjälper det? Jag försöker tänka klart och framåt, för så småningom måste den här första febern lägga sig. Vid det laget är jag rädd att min sömn är borta för alltid.

Allting och ingenting

Jag skriver och skriver och skriver. Det känns som att jag kommer ingenstans och överallt. Boken känns ändlös och det finns så mycket jag vill ha med. Det enklaste är att bara skriva, utan fundera på sammanhanget. Jag skriver om allting och ingenting. Det är en härlig känsla.

Bruden

Min skrivlust är inte på tipptopp, men jag kan ändå tipsa om en trevlig blogg jag har läst under en tidsperiod: http://bruden.blogspot.com Jag önskar att jag kunde skriva på det sättet, men tyvärr gör jag inte det. Ingen läser min blogg, så egentligen spelar det ingen roll vad eller hur jag skriver.

Utlämnad

Åh, varför var jag tvungen att lämna ut mig själv på det sättet? Vara så naken, så ärlig och så verklighetstrogen i mitt berättarsätt? Mitt bidrag till nationella proven i svenska, en novell, kommer aldrig läsas av någon mer än Eva. Hon vill inte lämna den vidare på grund av innehållet; mitt självmordsförsök. Jag satt som i en dimma när hon pratade med mig om den, hörde något om att "den var riktigt bra, starkt VG eller MVG". Hon var orolig över mig, ställde enträgna frågor och ville försäkra sig om att jag mår bra. Till sist sade hon "Jag är stolt över att ha dig som elev, Alexandra". GE MIG MVG DÅ, JÄVLA KÄRRING! ville jag skrika, men som alla andra gånger tryckte jag undan min ilska och log mot henne.

THE ARK

THE ARK, THE ARK, THE ARK! Jag har feber. I ungefär sex års tid har jag lyssnat på deras låtar och älskat dem. Äntligen ställer de upp i Melodifestivalen och jag hoppas att de tar alla med storm. Låten är inte i närheten av den bästa de gjort, men räcker troligtvis till en finalplats. Jag håller tummarna.

Sweet sixteen

Min födelsedag har aldrig firats. Jag har aldrig ätit en tårta bakad just för mig, vaknat av att familjen sjungit för mig eller fått presenter avsedda för mig. Inget kalas, ingen fest, inget grattande, inget hurrande och inte ens något prat om min födelsedag. Skall man inte fira att man har tagit sig igenom ännu ett år, utan några större missöden (man lever ju, trots allt)? Idag är jag sexton år och firar my sweet sixteen genom att gå och lägga mig vid nio. Skall det vara så? Ibland önskar jag att mina föräldrar haft en annan religion och färre fördomar. Allt jag vill är att bli lite firad, är det verkligen att begära för mycket?

I rätt riktning

Nu känns det mer verkligt än tidigare och inom räckhåll. Det är övningskörning jag pratar om, för idag har jag fått läkarintyg och anmält pappa och mig till en handledarkurs. Ett steg närmare vuxenlivet, ett litet steg i rätt riktning.

Revolutionerande Alexandra

Ingenting jag gör är tillräckligt bra. Hur jag än gör blir någon missnöjd, besviken eller sårad. Folk klagar och skäller, utan någon märkbar anledning. Jag är riktigt trött på det och snart kommer min bubbla att spricka. Min fina mur jag har byggt upp omkring mig kommer att rasa, falla samman och kollapsa. Det kommer inte gå smärtfritt och säkerligen inte ljudlöst. Snart kommer min revolution ta sin början och jag kommer börja sätta mig upp mot folk, käfta emot, säga vad jag egentligen tycker och stå för det. Jag är trött på att låtsas som ingenting, tacka och ta emot, sopa upp efter andra och höra skitsnack. Här och nu börjar min revolution.

Duktig flicka

Jag känner mig otroligt duktig. Denna dag går till historien som den första dagen i hela mitt liv då jag har tränat - frivilligt. Det var jobbigt, svettigt, hårt, krävande och samtidigt roligt. Min PT uppmutrade mig när jag nästan trillade ihop av trötthet och fick mig att ta i lite extra. Trots den begynnande träningsvärken, vet jag att detta kommer att upprepas. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men: jag gillar att träna.

Jag vill bara vara mig själv

Jag vet inte hur jag skall lägga orden rätt, få dem att låta perfekt och få dem att förstå vad jag vill. I bakhuvudet har jag alltid haft anledningen till all ångest, men aldrig riktigt trott på den – förrän nu. Varför skall religion påverka mitt liv till den grad att jag mår dåligt under större delen av tonåren? Varför var just jag tvungen att ha föräldrar med en udda religion? Jag vill bara få vara mig själv, säga vad jag tycker och skita i sekter. Jag måste, måste, måste berätta. Annars kommer ångesten, depressionerna och utseendefixeringen över mig och säkert värre än innan. Är inte hälsan det man skall prioritera? Jag vill må bra, svindlande bra, åtminstone i själen. Jag vill våga bli kär, våga ha sex och våga vara mig själv. Jag vill släppa loss, bryta alla löjliga regler och dansa av glädje. Jag vill leva mitt eget liv fullt ut, opåverkad av andra.

Den värsta reaktionen jag skulle kunna få är förnekelse. Alltså, att de inte bryr sig och inte tror på det jag säger. Att de tror att det är en tonårsgrej, att jag har fått en fix idé och att det snart går över. Borde inte mitt totala ointresse och oegangemang för religionen vara bevis nog? Det fanns en tid då jag trodde att jag kunde lura mig själv till att tro på det. Då trodde jag att jag kunde spela med, le och låtsas som ingenting. Nu vet jag betydligt bättre. Det kan aldrig bli så. Jag vill inte låtsas vara någon jag inte är. Jag vill bara vara mig själv.

Schlagernörd

Antingen är det tradition, eller så är jag en nörd. Troligen är det en blandning av båda. Här kan man lyssna på bidragen som skall tävla ikväll: http://www.sr.se/cgi-bin/mall/artikel.asp?ProgramID=2521&Artikel=1162146