I väntan på bekännelse

I helgen skall jag bekänna min trosuppfattning. Jag är ateist. Kanske blir jag hemlös, slagen eller satt i terapi, men det är det värt. Jag vill vara mig själv och vara ärlig. Det är blandade känslor som virvlar runt i min kropp. Å ena sidan skakar jag av nervositet, å andra sidan är jag lugn som en filbunke. Det skall bli skönt att äntligen "komma ut". Låt det bära eller brista.