Sweet sixteen

Min födelsedag har aldrig firats. Jag har aldrig ätit en tårta bakad just för mig, vaknat av att familjen sjungit för mig eller fått presenter avsedda för mig. Inget kalas, ingen fest, inget grattande, inget hurrande och inte ens något prat om min födelsedag. Skall man inte fira att man har tagit sig igenom ännu ett år, utan några större missöden (man lever ju, trots allt)? Idag är jag sexton år och firar my sweet sixteen genom att gå och lägga mig vid nio. Skall det vara så? Ibland önskar jag att mina föräldrar haft en annan religion och färre fördomar. Allt jag vill är att bli lite firad, är det verkligen att begära för mycket?