Istället för aptit blir jag äcklad av mat. Allting äcklar mig. Jag klarar inte av att behålla någon mat och det är antagligen det som har gjort mig rädd för mat. Om jag inte blir bättre idag, åker vi in till akuten i morgon. Jag vill inte det! Den senaste tiden har jag varit på många läkarbesök, men det har inte blivit bättre av deras mediciner. Det sitter i huvudet. Jag får helt enkelt sättas på ett behandlingshem och hämtas om ett par månader..
Snart skall jag få låna Henriks klaviatur och se om jag vill ha ett eget. Det känns som att jag både kommer får ett sådant och en iPod inom kort. Mina föräldar bryr sig verkligen om mig, det vet jag nu.
Jag önskar att jag mådde bra, bara få känna på att vara det under en längre tid. På sommarlovet mådde jag kanonbra, varför kan det inte vara så nu? Svaret är enkelt: skolan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment