Det känns som minst tre månader sedan det var jullov. De senaste veckorna har gått fort, lite läskigt fort. Det har hänt så mycket, men ändå så lite. I skolan har både brandlarmet och strömmen gått, vilket har varit både skrämmande och roligt. Min bok har börjat ta form, Hannele har verkat uppriktigt sagt hata mig, jag har läst mängder av böcker och gråtit mig till sömns nästan varje kväll. Jag har fått en ny medicin, som förvärrar snarare än förbättrar. Värre ångest, depression, trötthet och yrsel är vad jag har drabbats av. Idag har jag somnat tre gånger - mitt på ljusa dagen!
På monstrets lektioner svarar jag i princip hela tiden och det gör henne glad, det märker jag. Är jag själv glad? Ärligt talat, jag är inte särskilt lycklig. Jag finner ingen mening med allt det här; att gå i skolan en mängd år till, jobba en hejdundrans massa år, gå i pension och sedan dö. Man kan kalla mig pessimistisk eller drogpåverkad, men just nu känns det mesta tämligen meningslöst.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment