Plopp! Där kom Shinni ut

Jag ändrade inställningar på qruiser. Plötsligt känns det som att jag har hittat hem. I all min förvirring har jag placerat mig själv i ett fack. Jag som inte gillar fack! Att dela upp folk, på grund av sexuell läggning, härkomst eller religion är fel. Ändå känner jag ett behov av att göra det. Det blir enklare då, åtminstone i mitt eget fall. För även om jag är anti-kategorisering, behöver jag den strukturen. Jag har funderat en hel del på vilket fack jag tillhör. Jag är bara människa och visst räcker det, men jag vill känna den tryggheten och samhörigheten som kan finnas i en kategori. Dock är jag emot att man ser ner på de som har en annan uppfattning, läggning eller liknande. Alla är vi olika, men ändå lika. Jag har famlat runt i ett mörker som aldrig tyckts bytt ut mot ljus, jag har letat efter lyset men inte hittat det och blivit nästan förtvivlad av hemlängtan till vad nu hem är. Jag stod inte längre ut med osäkerheten, äckliga kukbilder och sexinviter. Jag tänkte på killar som andra tycker är snygga. Jag tänkte tillbaka på de år jag levt. Flickor jag försökt pussa, killar jag försökt bli kär i, religionen jag försökt tro på. Hela tiden drar jag samma slutsats. Det suger till i magen, så jag känner efter lite till. Svaret jag vetat hela tiden finns kvar. Jag kan inte längre undvika det. Jag kan inte längre stå emot. Det går inte längre att hålla tillbaka. Jag är flata.