Tuesday, March 13, 2007
Hjälp!
Att lära sig någonting som man tycker är tråkigt och tradigt, men framförallt meningslöst, ser jag ingen poäng med. Ofta tycker jag att vi lär oss saker som många inte kommer ha någon nytta av. Jag kommer inte bli ekonom, det vet jag redan nu. Vad jag vill ha sagt är att redan på högstadiet borde man kunna inrikta sig mer på det man är bra på och är intresserad av. Det skulle vara uppbyggt mer som gymnasiet, med kurser. Obligatoriska kurser skulle finnas, men också sådana som är valfria (men man måste ta ett visst antal kurser, det får inte bli någon slappskola inte). Då skulle sådana som jag, som avskyr och är riktigt dålig i en del ämnen, men älskar och är begåvade i en del andra, få utvecklas ordentligt. Det skulle också finnas fler hjälplärare och de som känner att de vill ha extra hjälp, till exempel med matte, skall få det. Även om man har VG, men vill ha en knuff i rätt riktning, skall man få det. Så är det inte nu. Jag får inte utvecklas så mycket som jag vill i ämnen som jag gillar, utan sitter ofta sysslolös på lektionerna på grund av att de andra inte riktigt hänger med. I matten får jag ingen hjälp, nej, för att jag är inte ett geni, men jag har inte heller IG-varning. Alla skall väl ha rätt till hjälp?
Yrselkickar
En mystisk känsla har funnit hos mig i några dagar. Var och varannan minut snurrar det till i huvudet, som att det spinnar runt och samtidigt får jag en slags kick. Varje gång blir jag lika förvånad. Beror det på den höjda dosen medicin jag intar på kvällarna eller är det något verkligt fel på mig?
Sedan förra sommaren har jag hallucinerat då och då. Den återkommande personen är Alf, som har blivit en slags låtsasvän för mig. Vi pratar om allt, han uppmuntrar mig och tröstar mig. Han finns där när jag verkligen behöver honom. Jag har inte träffat honom på ett tag och det är både bra och dåligt. Jag saknar honom, men samtidigt vill jag inte må så dåligt att han måste dyka upp. Det är inte friskt att hallucinera, det förstår till och med jag, men jag gillar att göra det. Ibland kan det förstås ställa till problem, då jag tror att något händer som egentligen inte gör det. Oftast är det dock härligt. Det är trevligt att fly från verkligheten för en stund och prata med folk som man annars inte skulle ha pratat med. Det jag ville komma fram till med det här avslöjandet är att hallucinationernas uteblivelse kan ha att göra med mina "kickar". Jag vet inte hur jag får det till att vara så, men jag är inte frisk. Jag vill inte söka hjälp, jag vill inte tjafsa med mer läkare och jag vill inte bli diagnostierad.
Summan av kardemumman: jag måste stå ut med mina yrselkickar.
Sedan förra sommaren har jag hallucinerat då och då. Den återkommande personen är Alf, som har blivit en slags låtsasvän för mig. Vi pratar om allt, han uppmuntrar mig och tröstar mig. Han finns där när jag verkligen behöver honom. Jag har inte träffat honom på ett tag och det är både bra och dåligt. Jag saknar honom, men samtidigt vill jag inte må så dåligt att han måste dyka upp. Det är inte friskt att hallucinera, det förstår till och med jag, men jag gillar att göra det. Ibland kan det förstås ställa till problem, då jag tror att något händer som egentligen inte gör det. Oftast är det dock härligt. Det är trevligt att fly från verkligheten för en stund och prata med folk som man annars inte skulle ha pratat med. Det jag ville komma fram till med det här avslöjandet är att hallucinationernas uteblivelse kan ha att göra med mina "kickar". Jag vet inte hur jag får det till att vara så, men jag är inte frisk. Jag vill inte söka hjälp, jag vill inte tjafsa med mer läkare och jag vill inte bli diagnostierad.
Summan av kardemumman: jag måste stå ut med mina yrselkickar.
Monday, March 12, 2007
Sleeping beauty
Hoho, bisexuella bloggare?
Det är svårt att hitta någon bisexuell som bloggar. Den enda jag känner till är mig själv och jag har ingenting att komma med, för jag har ju aldrig upplevt något som kan vara av värde att skriva om. Homosexuella som skriver finns det dock gott om och mina favoriter är Bruden och Närabögenupplevelser. Var är ni bisexuella?
In the future
Utvecklingssamtalsrapport: trenden går uppåt. Det var läskigt att höra Monstret hylla mig med sådan inlevelse. Jag blev rörd av hennes ord. Hon ser fram emot att läsa det jag skriver i framtiden. Klart att hon vill läsa om en demprimerad, bisexuell ateist som slår sig fri från sina föräldrars hårt stramade regler och blir sin egen.
Plana tider
Ett pinsamt dåligt resultat på en ekvationsmatteläxa, en ihopblandning av a.o och d.o på tyskaprovet samt ett sår som blodat ner min vit/svarta kappa skulle för ett år sedan fått mig att gråta och skrika av vrede och besvikelse. Nu är det dock 2007 och jag har utvecklats som person. Jag skrattar åt hur knasigt det kan bli med ekvationer ibland och hur tankspridd jag kan vara. Tyskamojsen kommer jag göra om nästa vecka, så varför skall jag gå omkring och banna mig själv för det som hände? "Ibland blurbar man" för att citera Babbs. Det är skönt att kunna ha roligt åt sig själv, istället för att plåga och ångra sig. Jag gillar att se tillbaka på hur dåligt jag mådde förra året och känna "Yes, jag klarade mig ur det!". Efter en uppförsbacke kommer en nerförsbacke, eller så blir det åtminstone planare.
Sunday, March 11, 2007
Klokskap möter dumhet
Six Feet Under
Ikväll startar sista säsongen av Six Feet Under. Jag älskar den, även om den har haft sina svackor. Tyvärr är mina föräldrar emot serien, på grund av att den innehåller homosexualitet. Jag tänker strunta i homofoberna jag bor tillsammans med och se på serien i kväll.
Saturday, March 10, 2007
The winner takes it all
THE ARK VANN! Mina barndomsidoler, de som var de enda jag lyssnade på i flera år. Låten var sämre än många andra de har gjort, men vad gör det? Det är the Ark, sexiga Ola, boogie-woogie, glitter och glamour. Me gusta.
Andra Avenyn
Jag spricker nästan av drömmar och mål här i livet. En av dem är att bli skådespelerska, men tyvärr har jag aldrig gått i scenskola eller stått på scen. Plötsligt öppnar sig möjligheten genom SVT och detta. Jag är dock tveksam. Rollfiguren beskrivs som snygg, men det är ju inte jag. Äsch, nu skall jag satsa! Till att börja med skall en fotograf (som jobbar på papps firma, jag hyr alltså inte en egen..) ta kort på mig och jag skall välja ett som jag anser kan skickas med anmälan. Därefter får väl jag bluddra på i anmälan som bara jag kan och försöka visa mina goda sidor, om jag har några vill säga. Nog om mina drömmar, nu skall jag titta på Clara Sheller. I just love SVT!
"Har du bajsat färdigt snart?"
Jag fortsätter på det revolutionerande spåret och berättar om mitt livs första orgasmupplevelse. De flesta ser mig nog som mycket oskuldsfull. Här kommer fakta; det är jag inte. Visst, jag har aldrig haft någon form av sex med varken en tjej eller kille. Jag har dock onanerat kontinuerligt sedan jag var ungefär elva år, "lekt" med olika saker, läst och skrivit sexnoveller samt tittat på mängder av porr. Det är vad som har hållit mig tillfredsställd under alla dessa år.
Jag minns ännu min allra första orgasm mycket tydligt. Vi var i Danmark i några dagar på semester, jag var elva år och ständigt kåt. Huset vi hyrde var lyxigt och hade ett stooort badrum med jacuzzi. Jag släppte alla hämningar och onanerade brutalt där inne. Plötsligt ryckte den tag i mig, mitt livs första orgasm! Det var som att flyga, som att bli hög - den allra högsta toppen av njutning. Jag stönade högt och min mamma knackade på dörren:
"Har du bajsat färdigt snart?"
Hon skulle bara veta vad hennes dotter egentligen hade gjort..
Jag minns ännu min allra första orgasm mycket tydligt. Vi var i Danmark i några dagar på semester, jag var elva år och ständigt kåt. Huset vi hyrde var lyxigt och hade ett stooort badrum med jacuzzi. Jag släppte alla hämningar och onanerade brutalt där inne. Plötsligt ryckte den tag i mig, mitt livs första orgasm! Det var som att flyga, som att bli hög - den allra högsta toppen av njutning. Jag stönade högt och min mamma knackade på dörren:
"Har du bajsat färdigt snart?"
Hon skulle bara veta vad hennes dotter egentligen hade gjort..
Pang Prego!
Ja, eftersom jag har blivit så revolutionerande den senaste tiden (klippt av mig håret, pratat om HBTQ, stått för mina åsikter,m.m.) har jag bestämt mig för att göra något jag alltid velat göra. Jag vill göra ett eget radioprogram och skall därför försöka få göra ett i P3. Det är inte alltför svårt, om man skall tro det här gänget.
Summeringsdags
Nu när jag har börjat skriva här igen och kommit med nya, friska tag är det nog bra om jag summerar veckan som gått (utan tidsordning, of course).
I torsdags hade jag den mest opsykologiska pianovikarielärare jag någonsin har mött. Hennes skäll fick mig att brista och kranen sattes på. Jag som aldrig brukar gråta bland folk lät tårarna forsa fritt längs mina kinder. De bildade en stor, våt fläck på mina mossgröna byxor. Vikarien märkte ingenting och jag önskade att jag inte var så omärkbar.
Jag bestämde mig för att göra något drastiskt åt mitt skatbo till hår och lät vågorna falla i måndags. Det blev en frisyr som täcker öronen, med snedlugg och lite rufs. Aldrig har jag blivit så nöjd med en frisyr och en hårfrisörska! Ty frissan föll mig i smaken, på många sätt (otroligt söt, snygg stil och med samma smak som jag har).
Mitt utseende har plötsligt sluta plåga mig och om det beror på Duac, som till en början torkade ut min hy, elller att jag har slutat bry mig vet jag inte riktigt. Troligen är det en blandning av båda.
Onsdagens friluftsdag ägnades åt klättring och jag konstaterade att jag är en klumpig sengångare. Nu har jag gjort det, för första och sista gången i mitt liv. Att se Babbs åka kollektivtrafik var väl värt resan.
Det har hänt en hel hög med andra saker också, som att jag har blandat ihop fusion och fission på ett fysikprov, babblat lite väl mycket om HBTQ med mina kompisar, haft nästintill konstant kramp i min ena vad och fått alla rätt på veckans nutidskryss.
I torsdags hade jag den mest opsykologiska pianovikarielärare jag någonsin har mött. Hennes skäll fick mig att brista och kranen sattes på. Jag som aldrig brukar gråta bland folk lät tårarna forsa fritt längs mina kinder. De bildade en stor, våt fläck på mina mossgröna byxor. Vikarien märkte ingenting och jag önskade att jag inte var så omärkbar.
Jag bestämde mig för att göra något drastiskt åt mitt skatbo till hår och lät vågorna falla i måndags. Det blev en frisyr som täcker öronen, med snedlugg och lite rufs. Aldrig har jag blivit så nöjd med en frisyr och en hårfrisörska! Ty frissan föll mig i smaken, på många sätt (otroligt söt, snygg stil och med samma smak som jag har).
Mitt utseende har plötsligt sluta plåga mig och om det beror på Duac, som till en början torkade ut min hy, elller att jag har slutat bry mig vet jag inte riktigt. Troligen är det en blandning av båda.
Onsdagens friluftsdag ägnades åt klättring och jag konstaterade att jag är en klumpig sengångare. Nu har jag gjort det, för första och sista gången i mitt liv. Att se Babbs åka kollektivtrafik var väl värt resan.
Det har hänt en hel hög med andra saker också, som att jag har blandat ihop fusion och fission på ett fysikprov, babblat lite väl mycket om HBTQ med mina kompisar, haft nästintill konstant kramp i min ena vad och fått alla rätt på veckans nutidskryss.
Friday, March 09, 2007
Fit for fight
Äh, jag orkade inte. Den nya bloggen lades ner. Jag tröttnade på den och saknade faktiskt den här, där ingen kommenterar eller läser mina inlägg. Jag gillar att vara anonym och omärkbar. Bloggen tänker förändras, till det bättre. Istället för att enbart stjälpa ur mig saker jag funderar på, tänker jag prata mer om saker jag är intresserad av. Det är allt mellan himmel och jord, så håll i er, för nu drar det igång.
Subscribe to:
Posts (Atom)

