Summeringsdags

Nu när jag har börjat skriva här igen och kommit med nya, friska tag är det nog bra om jag summerar veckan som gått (utan tidsordning, of course).

I torsdags hade jag den mest opsykologiska pianovikarielärare jag någonsin har mött. Hennes skäll fick mig att brista och kranen sattes på. Jag som aldrig brukar gråta bland folk lät tårarna forsa fritt längs mina kinder. De bildade en stor, våt fläck på mina mossgröna byxor. Vikarien märkte ingenting och jag önskade att jag inte var så omärkbar.

Jag bestämde mig för att göra något drastiskt åt mitt skatbo till hår och lät vågorna falla i måndags. Det blev en frisyr som täcker öronen, med snedlugg och lite rufs. Aldrig har jag blivit så nöjd med en frisyr och en hårfrisörska! Ty frissan föll mig i smaken, på många sätt (otroligt söt, snygg stil och med samma smak som jag har).

Mitt utseende har plötsligt sluta plåga mig och om det beror på Duac, som till en början torkade ut min hy, elller att jag har slutat bry mig vet jag inte riktigt. Troligen är det en blandning av båda.

Onsdagens friluftsdag ägnades åt klättring och jag konstaterade att jag är en klumpig sengångare. Nu har jag gjort det, för första och sista gången i mitt liv. Att se Babbs åka kollektivtrafik var väl värt resan.

Det har hänt en hel hög med andra saker också, som att jag har blandat ihop fusion och fission på ett fysikprov, babblat lite väl mycket om HBTQ med mina kompisar, haft nästintill konstant kramp i min ena vad och fått alla rätt på veckans nutidskryss.