Hur långt kan man gå för att övertyga sig själv om att man duger som man är?

På fysikprovet blandade jag ihop fission med fussion, vilket inte var alltför konstigt. Jag har pluggat elektrokemi i några timmar och kommit fram till att det inte finns någon kemi mellan mig och ämnet. Gång på gång blandar jag ihop anod med katod och oxidation med reduktion. Mitt totala ointresse för kemi går mig på nerverna, för jag vill verkligen lyckas med morgondagens prov. Egentligen spelar det ingen som helst roll hur det går. Prov går att göra om, jag kommer ändå glömma bort allt jag har tryckt in i huvudet, jag kommer inte ha någon större användning för det och jag behöver inte bry mig om vad alla andra får. Nu är det så att jag gör det och mitt självförtroende får en stöt varje gång jag misslyckas och mitt självhat växer sig starkare. Det handlar inte längre om att lära sig saker, det handlar istället om att övertyga mig själv om att jag kan. Därför tänker jag plugga i ytterligare några timmar.