Goodbye, 2006

Här kommer då min personliga sammanfatting av året. Jag kan konstatera att detta år har varit det värsta i mitt liv. Förra året gav jag namnet Mitt spyår, men jag tar tillbaka det nu. 2006 kan jag kora till mitt spyår. Jag har aldrig kräkts så mycket innan, aldrig känt så mycket ångest, hatat mig själv så mycket eller velat dö så gärna. Självmordsförsök har det blivit, men efter försöket bestämde jag mig för att skriva min bok och sedan dess har jag hållit mig ifrån att avsluta mitt liv. 2006 var året då jag trodde allt skulle bli bättre, men istället blev det bara sämre. Vårterminen minns jag som ett mörkt hål, fyllt av spyor, stress, prov, en dålig kurator, skrik, gråt och blod. Jag missade totalt 22 dagar av vårterminen. Sommaren var nog den bästa i hela mitt liv. Bella fick ungar, solen sken och jag mådde kanonbra - särskilt i jämförelse med vintern/våren. Det hände egentligen inte så mycket under sommaren, jag hade en välbehövd vila. Jag slutade skära mig, på grund av den enkla anledningen att folk kan märka att man mår dåligt - vilket jag verkligen inte vill. BUP kom in i mitt liv och alla mina fördomar besannades, men som tur var lyckades jag dumpa dem för ungefär en vecka sedan.

Kaninungarna fick bra hem. Bella började tävla efter sin mammaledighet och tog placeringar på nästan varenda start. Nora, "Haren", flyttade hit och även hon plockade på sig en del placeringar. Zack dog och jag fick en mörk hemlighet på samvetet.

Hösten kom och jag fick en slags comeback. I början var skolan intressant, jag älskade att lära mig saker och att må bra. När proven började igen, började också min ångest. Jag hade blivit bra, nästan en expert, på att dölja hur jag mådde. Dessutom hade jag blivit ohyggligt bra på att ljuga, men bara när det handlade om viktiga saker (som hur jag mådde). Under vardagarna mådde jag bra, jag kunde skjuta undan alla känslor och spela en roll. Helgerna var hemska. Jag kunde inte behålla någon mat - jag kräktes bara upp den igen. Under praoveckan och höstlovet fick jag i princip inte i mig någon mat överhuvudtaget. När skolan började igen kunde jag lätt ljuga om min trevliga praovecka och sköna lov. En ny kurator började på skolan, som jag träffade då och då. Jag har träffat en del kuratorer, psykologer och psykiatrier och hon är den bästa av dem alla. Med henne kunde jag öppna upp mig och tala klarspråk. Hon har hjälpt mig, även om hon kanske inte är medveten om det. Fortfarande finns illamåendet och ångesten där, men det är betydligt bättre.

2006 var året då jag kom underfund med att jag är ateist och bisexuell, men innan dess hade jag funderat både på om jag skulle bli buddhist och om jag var asexuell.


Årets känsla..
Illamående.

Årets mest misslyckade..
Vårterminen.

Årets mest lyckade..
Beslutet att låta Bella har kvar sina ungar, som ledde till hennes comeback.

Årets överraskning..
Bellas och Zacks tjuvparning samt musikbetyget.

Årets tabbe..
Missade att be om skjuss hem och tvingades gå hem i beckmörker, i vägrenen på en 90-väg.

Årets i-landsproblem..
Min hy.

Årets sämsta betyg..
IG i Hemkunskap. Jag visste inte att runda, goa och snälla tanter kan vara så oförstående om hur man mår.

Årets mest beundrade person..
Jane Austen. Att kunna skriva riktigt bra är få förunnat, men att skriva böcker vars berättelser håller i flera hundra är desto ovanligare.

Årets film..
Brokeback Mountain. Lågmäld cowboykärlek, som inte lämnar någon oberörd.

Årets låt..
Crazy - Gnarks Barkley. Inte den mest originella, men låten är ju underbar!

Årets wannabe..
Natalie Portman - både snygg och begåvad.

Årets comeback..
Bella, efter sin mammaledighet.

Årets vän..
Alf. En låtsasvän kan ibland stötta mer än en riktig person.

Årets klädesplagg..
Klänning. Snyggt, lätt att få på och av och skönt att ha på sig.

Årets bloggare..
Rödluvan. Jag gillar bilderna och hennes inlägg, även om jag inte vet någonting särskilt om henne. Det skall bli spännande att följa henne i USA.

Årets köp..
iPod, MacBook och Yamaha DGX620.