Dessa oförstående föräldrar..

Under en timme provocerade Mamms mig. På måndag hålls Åminnelsen, då Jehovas vittnen högtidhåller Jesu död. Jag skriver inte direkt varje dag om det, men resten av min familj är Jehovas vittnen. Jag respekterar det de tycker, även om inte jag håller med dem. På sportlovet berättade jag för mina föräldrar att jag definitivt inte kommer bli ett Jehovas vittne, att jag är ateist (men det lutar mer och mer åt att jag är agnostiker) och att jag vill att de respekterar det. Sedan dess har de tjatat än mer på mig om religionen, om Gud, om att jag skall följa med på möten, om olika killar som finns i församligen (de vet ännu inte om att jag också finner tjejer intressanta) och diverse andra argument som är för dumma för att tas upp här. Jag har sedan dess sagt Nej tack, jag är inte intresserad, men de har valt att fortsätta med sin övertalning. De vägrar ge upp, men jag står på mig och sviker inte i min åsikt gällande religionen. De vill självklart att jag skall följa med på Åminnelsen på måndag, för det är ett slags bevis för att man verkligen är troende. Det är just vad deras dotter inte är, men det vill de inte inse. Mamms har försökt med lite olika taktiker.

"Du måste göra det för min skull, för att stötta din pappa och för att jag vill visa upp dig."

"Du har ju så fina kläder som du kan visa upp!"

"Du behöver inte prata med någon."

Efter en stund kom en ny, lite mindre övertalande:

"Jag vill att du följer med, du måste! Jag tvingar dig!"

Jag lät henne lugna ner sig i lugn och ro. Därefter sade jag till henne:

"Jag vill att du respekterar det jag vill. Tvinga mig inte till något, för det blir inte bra för någon part".

"Jag tänker inte tvinga dig, det är okej."

Då trodde jag mig ha vunnit dagens fajt, men se, så var det inte. Efter endast några minuter satte hon igång igen, med ny styrka. Hon försökte tvinga mig, övertala mig, muta mig och ställa ultimatum. Det hjälpte inte, ingenting fick mig att ändra min åsikt och vilja. Till och med Papps försökte få henne att sluta tjata, men det gjorde hon inte. Jag ignorerade henne och tittade på Peter, Björn och John.

"Vad är det här för någon skit?! Det ser ut som han skall spy! Han sjunger inte! USCH! På måndag följer du med och du skall lyssna på riktig musik!"

Jag rusade upp ur sofffan, drämde igen dörren och sprang till datorn. Behöver jag nämna att jag kräver en ursäkt från Mamms?