Fredagen den trettonde

Stora, omständliga och svåra svenskaprov skall inte läggas på en fredag eftermiddag och sannerligen inte på just fredagen den trettonde. Mina tankar är för tillfället förvirrade, de flyger från Proust till Gilgamesheposet till äckliga gifflar fyllda med äpplemos och tillbaka till På spaning efter den tid som flytt. Min högra handled är bortdomnad, mina fingrar stela och min hals torr. Trots alla dessa provskador, är jag missnöjd med min prestation. Jag skrev inte tillräckligt där, glömde det och skrev fel på det stället.. Läget är alltså som det alltid är, fyllt av ångest.

Jag gillar genetiklektioner, mest på grund av klassens kommentarer och funderingar. "Om det är XXY, blir det en shemale då?" De kan inte skillnaden mellan transvestit och transsexuell, de föraktar och ser ner på homosexuella. Jag har ganska roligt åt dem, men på samma gång vill jag ställa mig upp och förklara för dem hur allting ligger till. Tyvärr är jag mesig av mig och vågar (nästan) aldrig göra sådana saker. Läraren berättade om hur hon hade åkt intetrail (= interrail) och sett en XXY:are. Hen hade haft på sig en himmelsblå trikådräkt, så att man såg vad hen hade fått - snopp och bröst. Då ville jag såklart fråga om hur läraren verkligen kunde veta att det var en XXY:are, eftersom brösten lika gärna kunde ha opererats dit. Jag gjorde inte det. Efter att ha satt alla förutom mig i något utav ett nervöst skrattillstånd, skulle läraren förklara olika fucktermer (= facktermer). De fick då lära sig att homo inte alltid behöver betyda homosexuell, utan också kan betyda lika. De diskuterade också om valpar först utvecklar tarmarna utanför kroppen och sedan får i sig dem, att homosexualitet är onormalt och att en kille i klassen hade sträckt snoppen. Jag kommer sakna deras funderingar.