Hjärntvättning för allas bästa

Jag har alltså konstaterat att mina föräldrar är smygalkoholister, ungefär som Bree i DH. De dricker varje kväll, glas efter glas, flaska efter flaska. Jag följer deras personlighetsförändringar timme efter timme, med fascination och avsky. Mamms blir känslig, gå-påig och klängig. Papps blir social på ett bra sätt, ilsken och somnar lätt. Drickandet visar de öppet för mig, men när jag försöker prata med dem om det får man arga blickar och gliringar tillbaka. Jag försöker få dem att förstå att det är skadligt och inte minst att de föregår som ett dåligt exempel för mig, men då får jag svaret "men du är ju så klok och förståndig och skulle inte göra så". Nej, det skulle jag inte göra, men tänk om jag hade varit på ett annat sätt? Det skulle troligen inte ha hindrat dem i deras beroende och jag skulle ha tagit efter dem. Nu är inte saker och ting på det viset och därför finns det åtminstone en nykter person i hushållet. Jag är som sagt emot det dagligen rika intaget av alkohol, medan mina föräldrar klipper ut artiklar i stil med "Vin bra för överviktigas hälsa". Inte nog med att de är smygalkoholister, de är dessutom överviktiga. Inte sådär mysigt småmulliga som de flesta som passerat sina 50 är, utan feta. Jag är glad över att jag har fått någon dold gen, som gör att jag kan äta vad jag vill och ändå inte gå upp i vikt. Åter till drickandet. Min ena bror, Timon, har sagt något i stil med att "våra föräldrar lever i förnekelse". Han har inte alltid rätt, men den här gången hade han verkligen det. Våra föräldrar dricker för mycket för allas bästa och förnekar det, men vad kan man egentligen göra? Jag tänker förtsätta tjata om dess konsekvenser, ta fram artiklar och undersökningar om dess skador och förklara för dem att jag gör det för att jag bryr mig. Min taktik är hjärntvättning, en mycket väl beprövad sådan. Hur mycket skräp har inte folk köpt från TV-Shop på grund av deras effektiva taktik?