Why don't you walk away?

Att promenera är bra, särskilt när solen skiner. Då kan man hoppas på att solens strålar ger en lite färg på ens vinterbleka hy. Man kommer ut i friska luften och det sägs ju vara bra. Det är lite knepigt det där med att gå på vägkanter på mindre vägar. Man skall gå på vänster sida, för att trafikanter skall se en, men det är minst sagt läskigt när en bil brummar bakom en meter efter meter. Föraren vägrar köra om, trots att man traskar i vägrenen och ingenting hindrar omkörning. Små barn kan vara läskiga också. De kan hoppa fram ur buskar, bakom hus, från diken, ja, där och när man minst anar det. Käcka är de, skriker "HEEEEEEEEEEJ!!!" och ställer frågor om vart man är på väg, varför man ser ut som man gör och vad knulla betyder. Idag tog jag mig tid, stannade vid barnen och svarade på deras frågor. He he he, nu har jag allt satt griller i deras huvuden..*

Vinden kan vara jobbig. Särskilt när man har fixat till sin popfrilla och den förstörs snabbare än vinden (där var jag allt lustig).
Tempot är svårt. Hur fort eller långsamt skall man gå? Man vill ju inte bli andfådd, men inte sega fram som en snigel heller.
Åh, vad svårt det är att promenera. Jag kan stå ut med det, men bara om man har ett mål med sitt promenerande - som att hyra film.




*Barnen fick idag lära sig att knulla betyder att krama träd.