Jag skyller på Fab5

Jag har fördomar. Några av dem förstärktes denna helg, då vi (föräldrarna, kaninerna och jag) befann oss i Skåne för att tävla i kaninhoppning (inte min föräldrar, bara kaninerna och jag). Vi övernattade på en mysig och hemtrevlig liten gård, som ägdes och sköttes av ett oerhört sympatiskt bögpar. Jag skyller teve, jag skyller på andra bögar jag har mött - jag har har fått för mig att alla bögar och då särskilt par är hur mysiga som helst, har stilkänsla och gillar schlager. Huset var stilrent inrett, hemtrevligt och mysigt. Mysigt är ordet för gården. Den ena av dem var kort, men han var inte småväxt. Han hade inte det där stora huvudet som småväxta ofta har, utan allting med honom var proportonerligt - bara mindre. Han var en duracellkanin, sprang runt på gården i ett, matade djuren (hund, dvärghöns och myskankor) och lagade god mat till alla. När han stod vid spisen och lagade mat var han tvungen att stå på tå för att nå och när han gick bakom bardisken såg man honom inte. Den andre var lång, vilket gjorde att det såg komiskt ut när de stod bredvid varandra. Stämningen var avslappnad, alla pratade med varandra, skrattade och hade det mysigt. Till och med mina homofobiska föräldrar pratade på med dem, om vindkraftverk, sorkar och mördarsniglar. Jag njöt av stunden och tänkte nu kanske de förstår att homosexualitet inte är onormalt.

Senare under kvällen frågade jag Mamms:

"Är du homofob?"

"Jaa.. Och vad är du?"

Där tog vår konversation slut, men jag tror att mitt finurliga leende fick henne att fundera på vad jag egentligen är. Det gör mig glad.

På morgonen vaknade jag utvilad i min tempursäng av att tuppen gol tre gånger. Jag är på landet! var min första tanke. Jag tittade ut ur mitt lilla fönster och fick se en myskanka jaga en annan och sedan ha en lång parningsakt då hannen bet honan i nacken. Det var intressant. Efter en skön dusch i ett av de fina badrummen, gick jag ner till köket. Där var de igång och fejade, med schlagermusiken på hög volym. De hade bakat "görgött brööd", som en av de andra Göteborgska gästerna sade. Jag knåpade ihop en snitsig hälsning i deras gästbok, självklart med viss regnbågsantydning. Därefter var det dags att åka, vi tackade för oss (jag med sorgsen röst) och skulle därefter åka till tävlingsplatsen. Jag är tankspridd och den egenskapen blir inte bättre av att jag ofta inte hör exakt vad andra säger. Så kaninerna blev körda till tävlingen av de andra kaninhopparna, medan jag letade mig förtvivlad efter dem i stallet och i byggnaden innan jag adderade kaniner borta med kaninhoppare borta. Trots att kaninerna var mer sugna på att skaffa ungar än att hoppa och att jag gjorde vissa smärre misstag, var detta en av de bästa helgerna på länge. Tack för öppet homosexuella par, för de får mig att snart våga komma ut.