Hjärnans seger

Angående dagens Åminnelse, så tycks min envishet ha segrat. Mamms har i princip gett upp, men hon tjatar fortfarande. Hon kommer nog aldrig ge upp hoppet och det kommer inte Papps göra heller. Igår pratade jag med honom om man tycker sig se mindre framtid när man är sextio och han sade att till viss del gör han inte det, för han tror människan är gjord för att leva länge. Ämnet gled därför lite snixigt in på Paradiset och Harmageddon. De försöker få ämnena att glida in på Jehovas vittnen, de försöker locka och pocka mig. JAG VILL INTE! vill jag skrika och har säkert gjort några gånger, men jag försöker samtala med dem om det i lugn och ro. Mitt hjärta säger att jag skall göra uppror, dra hem flickvänner och dricka mig full. Min hjärna säger att jag skall stå ut, för det kommer att bli bättre med tiden. Idag segrar hjärnan.