Harriet och jag sitter i ett hörn av klassrummet, lite för oss själva men ändå nära de andra eleverna. Två tjejer tvingas flytta sig till vårat hörn, för att de pratar för mycket. Båda två rör sig i en annan krets, fylld med skrikiga och jobbiga fjortisar.
Vid omplaceringen säger den ena:
"Skall vi sitta i särhörnet?!"
Ingen förstår vad hon menar, så hon fortsätter.
"Jaa, men ni ser ju hur de ser ut!"
Det var ungefär där som jag ser mig själv i slow motion slå ner båda tjejerna, blåsa av mina knogar och sedan sätta mig på min plats. Applåderna haglar över mig, jag skrattar och älskar mig själv.
Med ett ryck kommer jag tillbaka till verkligheten, den verklighet där jag tar emot all skit utan att röra en min eller fena. Den är rätt bra den också.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment